Varning: Är du en narcissistisk konsument?
Människan har blivit en cancerliknande tumör i naturen; med det menas att vi tar och använder allting för egen räkning, oavsett miljö. Men precis som cancer dör tillsammans med organismen den attackerar, så kommer mänskligheten också att göra det om den inte förändras och blir ett hälsosamt organ i naturens organism.
För att förstå varför mänskligheten beter sig på detta oansvariga och irrationella sätt, måste vi ta en närmare titt på den mänskliga naturen. Biologen Elisabet Sahtouris förklarar: ”Varje molekyl, varje cell, varje organ… har egenintresse”. Ändå betyder inte egenintresse att mänskligheten behöver vara omedveten om det faktum att bibehållandet av välbefinnandet hos organismen – som hos mänsklighetens organism – är i ens eget intresse.
Vad som skymmer denna större bild är vår känsla av att ha rätt till saker, ett narcissistiskt drag. Psykologerna Jean M. Twenge och Keith Campbell beskriver vårt samhälle som ”alltmer narcissistiskt”. I deras insiktsfulla bok, The Narcissism Epidemic: Living in the Age of Entitlement, (Den narcissistiska epidemin: Att leva i berättigandets era), talar Twenge och Campbell om ”den obevekliga ökningen av narcissism i vår kultur” och de problem som det orsakar. De förklarar: ”USA lider för närvarande av en epidemi av narcissism… Från 1980-talet till nu ökade narcissistiska personlighetsdrag bland studenter lika snabbt som fetma”.
Websters ordlista (en omfattande ordlista över det engelska språket) definierar narcissism som ”egoism”. Detta betyder – för att vara rättfram – att vi har blivit outhärdligt själviska.
Denna uppblåsta egoism har lett oss till att utveckla en kultur av konsumism, vilket har fört med sig en aggressiv produktion, marknadsföring och konsumtion av varor och tjänster, inte för att dessa produkter verkligen förbättrar våra liv, utan för att vi kan visa upp dem. Vi köper för att andra köper, eftersom vi inte vill ”komma på efterkälken”.
Har vi råd med detta åsidosättande av naturen?
Denna kultur av konsumtion – driven av egoism – har fått alla branscher att påskynda sin produktion, vilket har lett till ett stort överskott som produceras i rasande takt. Resultatet är en alarmerande förorening av planeten och utarmning av resurserna, bara för att tillgodose den aldrig sinande strävan efter välstånd och social status. Men det finns en gräns för allt och vi har nästan nått änden på repet.
Efter offentliggörandet 2011 av en rapport från International Energy Agency (IEA) med titeln International Energy Outlook 2011, berättar Fatih Birol (chefsekonom på byrån) för Fiona Harvey från The Guardian: ”Dörren stängs. Jag är väldigt bekymrad – om vi inte ändrar riktning nu på vår energiförbrukning kommer vi hamna bortom det forskarna säger till oss är minimum [för säkerheten]. Dörren kommer att stängas för evigt”.
På liknande vis lyder ett sammandrag från Yale University: ”Ett utkast från FN:s klimatpanel (IPCC) säger att det är en 2/3 sannolikhet att klimatförändringen orsakad av människan redan lett till en ökning av extrema värderförhållanden. Summeringen av utkastet säger… att en ökning av extremt väder… kommer att leda till en ökande andel förlorade liv och förstörd egendom och kommer att lämna vissa platser ‘ytterst marginella som boplatser’”.
Mänsklighetens brist på omsorg om miljön är redan förödande för våra viktigaste behov – våra källor till mat och vatten. Enligt Världsnaturfonden (WWF): ”Överfiske… är katastrofalt för fiskepopulationer. Över 75% av fisket är redan fullt utnyttjat eller överfiskat”.
Oroväckande är också det som Ian Sample från The Guardian skriver: ”Cirka 40% av världens jordbruksmark är allvarligt försämrad. I FN:s bedömning av årtusendets ekosystem, rankades markförstöring som en av världens största miljöutmaningar, man hävdar att markförstöringen riskerar att destabilisera samhällen, äventyra livsmedelsförsörjningen och öka fattigdomen”.
Men fakta om vatten – det viktigaste ämnet för allt liv, är det mest alarmerande. Ett offentliggörande av FN:s barnfond (UNICEF) specificerar skadan och faran av att dricka förorenat vatten: ”Nästan 50% av utvecklingsländernas befolkning – 2,5 miljarder människor – saknar förbättrade sanitära anläggningar och mer än 884 miljoner människor använder fortfarande osäkra dricksvattenkällor. Otillräcklig tillgång till rent vatten och sanitetstjänster, i kombination med dålig hygienpraxis, dödar och gör tusentals barn sjuka varje dag och leder till utarmning och minskade möjligheter för tusentals fler. Utan WASH (vatten, sanitet och hygien), är hållbar utveckling omöjlig”.
När det gäller mat rapporterar CNN Asia Business analytiker Ramy Inocencio: ”Världen förstör 30% av all mat… 30% av all mat som produceras i världen varje år förstörs eller försvinner”. I ett referat av en rapport från FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation fortsätter han med att säga: ”Det är ungefär 1,3 miljarder ton. Det är som om varje person i Kina, världens folkrikaste land med mer än 1,3 miljarder människor, hade ett ton mat som de bara kunde kasta i soporna… Om vi plockar i sär den stora siffran, ser vi att människor med mest pengar är de som slänger mest… Och dessa siffror kommer precis när vi har rapporterat om stigande livsmedelspriser i hela världen under den senaste veckan”. Sammanfattningsvis avslutar han: ”En stor förändring i tänkesätt är vad som behövs”.
Alla bryr sig om näringsbrist och hunger, eller borde!
Det behövs verkligen en förändring av tänkesätt. Vårt individuella – och kollektiva – tänkesätt måste övergå till ett av ömsesidigt ansvar. I ett samhälle som omfattar ömsesidigt ansvar, kommer ingen att kasta mat i soporna så länge det finns människor i världen som går hungriga. Med ömsesidigt ansvar skulle det vara liktydigt med att låta några medlemmar av den globala familjen svälta, medan övriga medlemmar – av samma familj – äter sig feta!
Michel Camdessus – tidigare verkställande direktör för Internationella valutafonden (IMF) i 13 år – förklarar kopplingen mellan tillståndet i ekonomin, tillståndet i miljön och bristen på ömsesidigt ansvar (som han ser som ursprunget till båda kriserna): ”Vad som ägt rum är ett slags etiskt, globalt problem. År efter år har vi tillåtit alla varningssignaler… till de finansiella aktörerna att dämpa sin finansiella aptit, att bry sig om samhället, bry sig om sina grannar – alla dessa principer att glömmas bort. Vi måste återupprätta ett slags globalt, etiskt system vilket saknas… Båda [den ekonomiska och miljökrisen] hittar sitt ursprung i överexploatering av naturresurser eller de ekonomiska mekanismerna. Allt detta innebär att vi alla måste tänka om angående vår egen begreppsmodell, vi måste alla bli mer medvetna om att under de kommande åren kommer vi att få fler ansvarsområden.”
Kort sagt, dessa ansvarsområden är ömsesidiga. I vår moderna, globala, ömsesidigt beroende värld, kan bara ömsesidigt ansvar och kompletterande samarbete dra oss ur kriserna, ut ur alla problem som drabbar oss i dag.
Skrivet av Michael Laitman
Michael Laitman är en global tänkare, som brinner för att få till en förändring i samhället genom en ny global utbildning, vilken han ser som nyckeln till att lösa de mest angelägna frågorna i vår tid. Han är grundare av ARI-institutet, professor i ontologi & kunskapsteori, fil dr i filosofi, MSc i medicinsk biocybernetik.
