Är du medveten om att du utvecklas just nu?
Under våra liv går vi igenom en utvecklingsprocess. I början ser vi inte slutet av processen så vi förstår inte behovet av varje steg. Vad som dock är tydligt är att allt vi går igenom i livet tycks oss antingen korrupt eller överflödigt. Vi är obekväma med vår karaktär och våra vanor och största delen av tiden är vi missnöjda med oss själva och de omkring oss.
Vi kan jämföra den evolutionära process vi går igenom med mognaden av ett äpple. Inledningsvis är det litet, hårt och surt. Men då det mognar absorberar det vatten, mineraler, solljus och nödvändiga gaser – såsom CO2. Efter hand växer det och mognar. Vi ser inte nödvändigheten av varje steg i processen, men i slutändan har vi en vacker och god frukt, motsatsen till dess sura början och mognad.
Liksom äpplet går vi igenom en process med ett mål, det är bara det att vi inte kan se det. Vi förstår inte behovet av de steg vi går igenom, eller vad hela processen är till för. Vi lämnar den här världen utan att förstå att vi rör oss mot en bra situation där alla är kloka, snälla och godhjärtade.
Känner du igen dessa tidiga varningssignaler om den mänskliga evolutionskrisen?
Till skillnad från äpplen eller andra växter eller djur, utvecklas människan från generation till generation. Vår nästa generation är alltid mer utvecklad än sin föregångare. Av denna anledning kan vi inte se på livet ur en enda generations perspektiv. Utvecklingen av mänskligheten under årtusenden är som mognaden hos en person från början, genom fullbordandet av hans eller hennes öde, till den personens ideala tillstånd.
Det är så vi utvecklas. Detta är anledningen till att det finns en maxim att ”man inte visar en dåre ett halvfärdigt jobb”. Skillnaden mellan en vis person och en dåre är att den vise ser framtiden. Den vise vet slutet och kan därför motivera den process vi går igenom. Men vi är alla dårar, vi kan inte se slutet på arbetet, så det är svårt för oss att rättfärdiga de situationer vi upplever under vägen.
Processen är visserligen lång, hård och smärtsam. Vi går framåt genom motgångar, misstag, bekymmer och alla möjliga problem, men vi tar oss på något sätt framåt. I nuläget befinner vi oss dock vid ett vägskäl, eller ännu värre, ett dödläge. Det är som att vi har förlorat vägen, vi är vilse i öknen och har ingen aning om vart vi ska gå. Återigen måste vi lära av naturen, som vi är en del av. Naturen dras mot balans och balans med naturen innebär att ha samma egenskaper som naturen.
Eftersom vi är mitt i den evolutionära processen måste vi upptäcka den allmänna kraften i naturen, lära oss vad den dras till, vad den ”vill” och vad den upprätthåller i oss. Om vi gör det kommer vi att kunna se att vi utvecklas positivt och att detta är rätt sätt att upptäcka det dåliga, egot inom oss. Då kommer vi att förstå hur bittert vi gör livet för oss själva och för andra.
Detta är varför människor och inte djuren begår misstag
Vi lär oss genom den nuvarande krisen att när vi vill lyckas genom omgivningen, utnyttja alla och bli mäktiga, rika och dominerande, slår det tillbaka på oss och verkar till vår nackdel. Vi kan se det bara genom att titta på vilken typ av samhälle vi har byggt, vilken sorts människor vi har blivit. Mänskligheten besitter stor visdom och rikedom, så varför har vi tagit oss till ett läge vi inte planerat att nå?
Vad är orsaken till uppkomsten av allt det onda? Varför fortsätter vi att göra misstag och dra felaktiga slutsatser om varför vi är olyckliga? Vi fortsätter att jaga mål som vi tror kommer att göra oss lyckliga bara vi uppnår dem, sedan skyndar vi till ett annat när det senaste har misslyckats, återigen med hoppet att det nya kommer att göra oss lyckliga. Men det slutar alltid med besvikelse, om inte med tragedier som krig eller epidemier.
Om vi ser på oss själva i förhållande till naturens andra nivåer, de stilla, vegetativa och levande, kommer vi att se att hela naturen utvecklas mycket långsamt. Detta beror på att evolutionen på dessa nivåer endast sker genom att uppfylla naturliga drifter, enligt anvisningar inifrån. Om vi till exempel undersöker beteendet hos en häst, en hund eller en katt, kommer vi att se att de agerar i enlighet med sin natur. Det är därför de inte begår misstag. De har sina inre lagar, genom vilka de existerar.
Omvänt så går människor ständigt vilse. Dessa misstag ska få oss att utvecklas intellektuellt. Men trots att vårt intellekt utvecklas från generation till generation, då vi skaffar oss kunskap, medvetenhet om världen, naturen och oss själva, missbrukar vi vårt intellekt grovt.
Kunskap är avsedd att göra livet bättre för mänskligheten. Men när kunskap blir offentlig, skadar den faktiskt mänskligheten på grund av att egot gör att människor missbrukar den, på sin egen och andras bekostnad. Och sedan slår det dåliga tillbaka och det slutar med att miljön förstörs, och att vapen och andra onödiga saker tillverkas.
Vi ser att vi idag, genom vetenskap, kunskap och våra enorma möjligheter, har kommit till ett läge där vi har överflöd som vi använder för att förstöra och fördärva. Vi befinner oss i en omfattande kris i varje område i livet och på alla nivåer hos befolkningen. Även vetenskapen själv befinner sig i kris. Utbildning, familj, mänskliga relationer, relationer mellan makar, mellan föräldrar och barn, sjukvård, kultur och media, allt detta befinner sig i kris. Det är en avgrund mellan där vi kunde ha varit och där vi är.
Vi har missbrukat våra möjligheter för generationer framåt. Genom årtusenden av evolution har vi kommit till en punkt där det finns människor som använder vetenskap för att stödja olika former av styrning av människor, för att utveckla vapen och onödiga läkemedel som säljs med stor vinst. I dag tjänar vetenskapen människan på ett sätt som människan inte behöver och forskare säljer sina uppfinningar för ren profit. En anständig forskare är en som älskar vetenskap och förvärvar kunskap av kärlek, inte för att sälja den.
Är du redo att skynda på din utveckling som människa?
Vi har dock redan i viss utsträckning erkänt det dåliga i vår utveckling. Det verkar som om vi fortfarande kan utvecklas positivt. Vi gör lite skada, vänder tillbaka och återgår snabbt till det goda. Sedan åsamkar vi ytterligare skada och återvänder igen till det goda. Allt vi behöver göra är att aktivera vår känsla för att känna igen det dåliga så att vi kan se våra misstag och rätta till dem direkt, utan att kasta oss in i det dåliga. Det är som ett litet barn som får något att demontera så att det kan fixa det och på så sätt lära sig att göra det rätt. Vi är likadana.
Allt vi behöver göra är att ändra vår inställning och förstå att våra liv är byggda på ett sådant sätt att det onda är ett måste. Vi måste först erkänna vårt ego som dåligt och använda våra förmågor ovan den levande nivån på den mänskliga nivån, förmågor som gör att vi kallas för ”talande”, ”människa”. Om vi använder dessa egenskaper på rätt sätt, där vi ständigt kontrollerar vad som är korrekt och vad som inte är det, kan vi genom en sådan granskning gå från dåligt till bra. Vi kommer att få se framsteg som alltid sker genom gemensamma åtgärder av två motsatta krafter, som de system i våra kroppar som arbetar med kontraktion och expansion, såsom andningsorganen eller hjärt- och kärlsystemet.
Det är som med system i en motor som arbetar med att suga in och mata ut, eller hjulet på en cykel där två motsatta krafter verkar på det – en som rör sig framåt och en bakåt – och får det att avancera.
I själva verket finns det i all utveckling alltid två motsatta krafter som verkar i harmoni och kompletterar varandra. Därför behöver vi inte ge upp allt vi har i vår värld, eftersom vi har varit tvungna att utvecklas på det sätt vi gjort. Vad som fattas nu är aktiveringen av vår kritiska förmåga så att vi kan se vad som händer och hur vi klokt kan kritisera allt som har gjorts. Då lär vi oss hur vi hädanefter kan gå vidare genom korrigeringar. När vi gör det kommer allt det dåliga att förvandlas till verktyg som stöder det goda.
På det här sättet kommer vi att använda både det dåliga och det bra för att gå framåt och då kommer det inte att finnas något bra eller dåligt utan två samarbetande krafter som hjälper oss. Helt plötsligt börjar vi förstå att vår egoistiska natur är bra, att genom den har vi faktiskt utvecklat vår förmåga att granska och korrigera oss själva.
Vi måste därför förstå att vi givits en bra och positiv utveckling och tillskottet vi får från visdomen som är motsatt det förödande egot (de två krafterna inom oss) kan hjälpa oss att komma vidare. Om vi arbetar på detta sätt kan vi förstå att vårt fria val är mitt emellan dessa två krafter. Å ena sidan har vi den uppenbart dåliga kraften och å andra sidan har vi den intellektuella, goda kraften som hjälper oss, eftersom vi som människor uppskattar och respekterar visdom.
Mellan den dåliga naturen och det visa intellektet kan vi finna den rätta, positiva vägen. Det är en väg som är bra för naturen och för oss, för allt det stilla, vegetativa och levande. Då kommer vi att uppnå harmoni med alla livsformer och med naturen i sin helhet.
Skrivet av Michael Laitman
Michael Laitman är en global tänkare, som brinner för att få till en förändring i samhället genom en ny global utbildning, vilken han ser som nyckeln till att lösa de mest angelägna frågorna i vår tid. Han är grundare av ARI-institutet, professor i ontologi & kunskapsteori, fil dr i filosofi, MSc i medicinsk biocybernetik.
Du hittar honom på Google+, YouTube and Twitter
