Dr Michael Laitman För att förändra världen – förändra människan

Artikeln i The New York Times, ”Vilka är ni, Israels folk?”

Kära läsare,
jag har fått många kommentarer via e-post på min artikel i The New York Times, ”Vilka är ni, Israels folk?”. Jag är mycket glad över att den har vidrört så många av er och jag ska göra mitt bästa för att svara er alla. Lämna gärna dina tankar och kommentarer här så besvarar jag dem alla gladeligen.
Vänligen,
Michael

nyt_article_a7

Hela artikeln i textform på svenska:

Vilka är ni, Israels folk?

Av: Michael Laitman

 

Gång på gång händer det att judar blir uppskrämda och förföljda.  Jag är själv jude och funderar ofta kring meningen med detta oförsonliga lidande. Vissa tror att andra världskrigets ohyggligheter är otänkbara idag. Ändå ser vi hur enkelt och plötsligt åsikter och attityder som föregick förintelsen återuppstår och ”Hitler hade rätt” hörs ropas alltför ofta och alltför öppet.

Men det finns faktiskt hopp. Vi kan vända denna trend och allt som krävs är att vi blir medvetna om den något större bilden.

 

Var vi befinner oss och varifrån vi kommer

 

Mänskligheten befinner sig vid ett vägskäl. Globaliseringen har gjort oss ömsesidigt beroende av varandra, samtidigt som människor blir alltmer hatiska och alienerade. Detta är en ohållbar och ytterst explosiv situation, som kräver beslutsfattande om mänsklighetens framtida inriktning. För att förstå hur vi, det judiska folket, är inblandade i detta scenario, behöver vi gå tillbaka till där allt tog sin början.

Israels folk framträdde för omkring 4 000 år sedan i det forntida Babylon. Babylon var en blomstrande civilisation vars folk kände sig sammanlänkade och förenade med varandra – för att citera Toran: ”Hela jorden hade samma språk och samma ord” (Bereshit, 11:1).

Medan banden mellan folket växte sig starka, gjorde även deras egon det. De började utnyttja och slutligen hata varandra. Samtidigt som babylonierna kände sig anknutna till varandra gjorde deras förstärkta egon att de blev alltmer alienerade från varandra. Fångade mellan hammaren och städet började folket i Babylon söka en lösning på sin obehagliga situation.

 

Två lösningar på krisen

Sökandet efter en lösning ledde fram till utformandet av två motstridiga synsätt. Det första synsättet, som föreslogs av Nimrod, kung av Babylon, var naturligt och instinktivt: spridning. Kungen hävdade att när människor befinner sig långt ifrån varandra grälar de inte.

Det andra synsättet förespråkades av Abraham, vid den tiden en babylonisk välkänd vis man. Han hävdade, i enlighet med naturlagen, att det mänskliga samhället är ämnat att enas och strävade därför efter att förena babylonierna, trots och ovanpå deras växande egon.

Kortfattat var Abrahams metod ett sätt att knyta människorna till varandra, ovanför deras egon. När han började förespråka sin metod bland folket i landet ”kom tusentals och tiotusentals att samlas kring honom, och … han planterade denna grundsats i deras hjärtan” skriver Maimonides (Mishneh Torah, del 1). Det övriga folket valde Nimrods väg: spridning, så som grälsjuka grannar gör för att komma ifrån varandra. Detta utspridda folk kom gradvis att bli det vi idag känner som ”det mänskliga samhället”.

Först i dag, omkring 4 000 år senare kan vi börja bedöma vems synsätt som var det bästa.

 

Fundamentet för Israels folk

Nimrod tvingade Abraham och hans lärjungar att lämna Babylon och de flyttade till det land som senare kom att bli känt som ”landet Israel”. De lade ner arbete på sitt enande enligt levnadsregeln ”älska din nästa som dig själv”, och när de förenade sig ovan sina egon, kom de att upptäckta ”förenandets styrka”, Naturens dolda kraft.

Varje substans består av två motsatta krafter, anknytning och separation, vilka balanserar ut varandra. Men människans samhälle har enbart utvecklats genom användandet av den negativa kraften – egot.  I enlighet med naturens plan, krävs det att vi medvetet balanserar den negativa kraften med den positiva kraften – förening. Abraham upptäckte denna visdom som gör balansen möjlig och numera hänvisar vi till hans visdom som ”den kabbalistiska visdomen”.

 

Israel betyder direkt till Skaparen

Abrahams lärjungar kallade sig själva Ysrael (Israel) efter sitt begär att gå Yashar El (direkt till Gud, Skaparen).  Med detta menas att de ville upptäcka Naturens enande kraft och på så sätt balansera det ego som stod emellan dem. Genom detta sitt enande, fann de sig själva nedsänkta i denna förenande kraft, en övre kraft, roten till verkligheten.

Utöver denna upptäckt lärde sig Israel också att resten av babylonierna – de som följde Nimrods råd, som kom att spridas ut över hela världen och bli till dagens mänsklighet – under mänsklighetens utvecklingsprocess också skulle behöva lära sig uppnå enighet och sammanhållning.  Den konflikt som finns mellan Israels folk, som ju formats genom enighet och sammanhållning, och resten av mänskligheten, som formats som ett resultat av separation, kan vi känna av idag.

 

Exil

Abrahams lärjungar, Israels folk, upplevde många inre strider. Under 2 000 år var enigheten förhärskade och själva nyckeln till sammanhållningen. Förvisso fanns där konflikter inom enheten men dessa var mer avsedda att intensifiera kärleken.

För ca 2 000 år sedan hade emellertid deras egon uppnått en sådan intensitet att de inte längre kunde upprätthålla sin enighet. Ogrundat hat och egoism bröt ut bland dem och tvingade så ut dem i exil. Israels exil är faktiskt mer än en exil från det fysiska landet Israel – det är exil från förening. Alienationen inom den israeliska nationen åstadkom en spridning bland nationerna.

Tillbaka till nuet. Mänskligheten av idag står inför ett tillstånd liknande det som de forntida babylonierna upplevde: ett ömsesidigt beroende vid sidan av alienation. Eftersom vi helt och fullt är ömsesidigt beroende av varandra i vår globala by, är Nimrods råd att gå skilda vägar inte längre praktiskt. Nu krävs det att vi använder Abrahams metod. Det är därför det judiska folket, vilka i förväg tillämpat Abrahams metod och anslutit sig, nu måste återupptända sin enighet och sammanhållning och lära ut metoden för anslutning till hela mänskligheten.  Om vi inte gör det på eget initiativ kommer världen att tvinga oss därtill, med kraft.

Det kan vara av intresse att läsa Henry Ford, en notorisk antisemit och grundaren till Ford Motor Company, som i sin bok The international Jew The world´s Foremost Problem (sv. Den internationelle judenVärldens främsta problem) skrev: ”Society has a large claim against him [the Jew] that he… begin to fulfill… the ancient prophecy  that through him all the nations of the earth should be blessed” (sv. “Samhället har en stor fordran av honom [juden] att han ska … börja uppfylla … den gamla profetian att alla världens nationer genom honom ska välsignas”).

 

Antisemitismens rötter

Efter tusentals års ansträngning att bygga ett framgångsrikt mänskligt samhälle med hjälp av Nimrods metod, börjar världens nationer inse att lösningen på deras problem varken är teknologisk eller ekonomisk, ej heller militär. Undermedvetet känner de att lösningen finns i enandet, att metoden för anknytning och sammanhållning finns hos Israel folk, de ser därför sitt beroende av judarna. Detta gör i sin tur att de beskyller judarna för världens alla problem, i tron att judarna äger nyckeln till all världens lycka.

Det är så sant, att när Israels nation föll från sin moraliska topp av att älska sin nästa påbörjades hatet mot Israel bland världens nationer. Genom antisemitism kommer världens nationer att på så sätt driva på oss att uppenbara metoden för förenande.  Rav Kook, Israels förste chefsrabbin, pekade med sina ord på det faktum att ”Amalek, Hitler och så vidare, väcker upp oss till försoning. (Essays of the Raiah, vol 1).

Men folket i Israel är omedvetna om att de håller i nyckeln till världens lycka och att själva källan till antisemitismen är att judarna inom sig bär metoden för anknytning, nyckeln till lyckan, den kabbalistiska visdomen, men de avslöjar den inte för alla.

 

Obligatoriskt offentliggörande av visdomen

Medan världen jämrar sig under två motsatta krafter – den globala anknytande kraften och vårt egos separerande kraft – faller vi ner i det tillstånd som existerade i det forntida Babylon, innan dess kollaps.  Idag kan vi dock inte dra iväg från varandra för att lugna ner våra egon.  Vårt enda alternativ är att arbeta på vår anknytning, på vårt enande. Vi är skyldiga att till vår värld lägga till den positiva kraft som balanserar vårt egos negativa kraft.

 

Enighet är lösningen

I boken Zohar står det skrivet att ”allting bygger på kärlek” (i VaEtchanan).  ”Älska din nästa som dig själv” är Torans största grundsats; den är också själva kärnan till förändring som den kabbalistiska visdomen erbjuder mänskligheten. Det är det judiska folkets förpliktelse att förenas för att dela Abrahams metod med hela mänskligheten.

Enligt Rav Yehuda Ashlag, författare till Sulam (Stege), kommentarer till boken Zohar, ”åligger det den israeliska nationen att kvalificera sig själv och världens alla folk att utvecklas tills de kan ta på sig det ädla arbetet att älska sin nästa, vilket utgör själva Stegen till syftet med Skapelsen”.  Om vi lyckas med detta kommer vi att finna lösningar till världens alla problem och även utrota antisemitismen.

 

Michael Laitman är professor i ontologi, fil dr i filosofi och kabbala och MSc i medicinsk biocybernetik.  Han var Rav Baruch Ashlags (RABASHs) främste lärjunge och assistent. Prof Laitman har skrivit över 40 böcker, översatta till dussintals språk och han är en eftersökt talare. För ytterligare information om Michael Laitman, besök www.michaellaitman.com.

 

 

Publicerad i Nyheter